Att åka tillbaka

Slutet på mars. Jag åker bakåt i tiden. Igår var det vår. Fåglarna kvittrade, glasen klirrade på uteserveringarna och en gatumusikant sjöng för full hals när jag strövade genom Malmö. Idag åker jag tillbaka till vintern.

Mörkret ligger kompakt utanför tågfönstret. Ibland lyser nån gatlampa upp en gatfläck täckt av snö. Jag deppar ihop lite. Men lusten att skriva letar sig in i mig. Jag kan skriva våren. Jag kan skriva sommaren! Den som jag älskar så mycket.

Jag ska strax kliva av när jag upptäcker att det ena bandet på min ryggsäck har åkt ner och fastnat mellan sätet och armstödet. Spännet har kilats fast i nåt metallspår där. Jag häver upp ryggsäcken i knät och försöker lirka loss det. På nåt magiskt vis trillar det andra bandet ner och fastnar på den andra sidan så att jag är fastspänd i sätet under min ryggsäck. Tåget saktar in. Jag ser framför mig hur jag missar mitt tågbyte för att jag fastnat här. Jag orkar inte. Orkar liksom inte förklara hur det här gick till. Kanske kan jag såga av nylonbanden med min nyckel. Men inte på en halv minut. I sista sekund lyckas jag slita sönder spännena och ta mig av tåget. Fast besluten att aldrig mer resa nånstans nånsin igen.