Att ta ett namn

Ni vet pojken som spenderar för mycket pengar. Han har ett namn nu. Jag vet inte riktigt hur det gick till. Vi satt och pratade bara. Han krävde att få smaka kaffe. Först sa jag nej. Tänkte att han var för liten. Men sen slog det mig att om han vill dricka kaffe så kommer han göra det vad jag än säger. Han kommer ju och går som han vill, klart han kan fixa sig en kopp kaffe. Så han fick smaka. Han tyckte inte om det. Ansiktet förvreds varje gång han tog en klunk. Men han fortsatte envist att dricka det där jäkla kaffet. Sen sa han det bara.

"Jag heter Silas."

"Okej", sa jag.

Jag gillar det inte. Alltså inte namnet, det gillar jag. Men jag gillar inte att han har fått ett namn. Eller snarare tagit ett namn. Nu kommer jag tvingas skriva om honom. Men jag har ju verkligen inte tid.